Dagens föreläsning på Berghs handlar om att lyfta vår klassens portföljsida hos Google. Eftersom landningssidan inte innehåller någon header eller titel kan det bli lite knepigt, men det märker vi snart. Idéen är att skapa en bloggpost som länkar till sidan vi vill lyfta och sedan skapa en mängd länkar till den sida som länkar till sidan vi vill lyfta. På så sätt skapar vi en känlsa av att det finns en nyhet som sprids över nätet och det tycker Google om… Google bygger på att det det mest relevanta ämnet i förhållande till sökordet visas överst, och därefter i sjunkande ordning. Innehåll som får stor spridning antas vara en väldigt intressant nyhet. Genom att sprida ytterliggare i Twitter, StumbleUpon och liknande sajter med organisk spridning skapar vi känslan av viktigt innehåll.
Utbildningen i interaktiv kommunikation på Berghs har varit en omtumlande resa, med otroligt mycket matnyttig konceptutveckling men ganska lite praktisk kunskap om hur vi konkret ska gå till väga för att till exempel sökmotoroptimera. Vi har förstått hur otroligt viktigt det är att vara synlig på Google. Vi har lärt oss att skapa innehåll i kommunikation. Innehåll som lockar läsare, som får folk att sprida till sina vänner. Innehåll som får folk att skratta. Som får folk att gråta. Som berör. För all bra kommunikation måste handla om att beröra. Som någon sade: om du kommunicerar rationella skäl får du folk att handla, men om du kommunicerar emotionella skäl får du folk att agera. Vet du vem som sade det? Skriv i så fall en kommentar om det! Informera mig, för jag har glömt vem det var som sade det. Därför skriver jag den här bloggposten, för att få reda på vem det var som yttrade de intelligenta och bevingade orden om rationella kontra emotionella skäl för att skapa god kommunikation. Som Einstein sade, för att citera en annan känd tänkare: om jag hade en timme på mig att lösa ett problem som skulle leda till jordens undergång, skulle jag ägna 55 minuter till att förstå problemet. Visst är det vackert? Den här kommentaren från Kim om föreläsningen om spam som vi har för tillfället är strålande, eftersom den får mig att citera en massa kloka människor.
Kommunikation som inte berör är bara information. Glöm inte det. Och information utan rörelse är data. Och vad ska vi med det till? Kan vi förstå vad vi ska ha det till? Ska reklam ha en bildande uppgift? Vilket ansvar har vi som skapar säljande kommunikation? Diskussionen dyker ofta upp i sociala sammanhang. Jag kommer att tänka på att en fransk reklamare som skrev en bok om sin karriär och kallade boken: Säg inte till min mor att jag arbetar med reklam, jag har sagt att jag jobbar som pianist på en bordell. Var det så den hette? Om inte kan du ju rätta mig, här i kommentaren. Eller skriv in en kommentar om det på Berghs Wikipediasida, där du kan läsa intressant information om Berghs. Se bara till att det är en emotionell reaktion!
(en kille kommenterade på Kims inlägg och Kim kallade honom Douchebag…)
ordhets 